Att omfamna acceptans

I mitt liv har jag ofta kämpat med att acceptera saker jag inte kan förändra. Precis som Tomas Öberg beskriver i sin artikel om acceptans, har jag insett att motståndet mot det som är ofta skapar mer lidande än själva situationen.

Jag minns särskilt en period i mitt liv när jag genomgick en svår separation. Jag kunde inte acceptera att förhållandet var över och kämpade desperat för att hålla fast vid något som redan var förlorat. Det var först när jag började öva på att acceptera situationen som jag kunde börja läka och gå vidare.

Öbergs ord om att ”acceptera att livet består av lidanden och utmaningar” resonerade starkt med mig. Jag har lärt mig att motgångar inte är personliga angrepp från universum, utan en naturlig del av livet. Denna insikt har hjälpt mig att möta svårigheter med större lugn och uthållighet.

En annan viktig lärdom jag tagit till mig är att träna på att ta avstånd från mina tankar och känslor. Precis som mindfulness lär oss, har jag börjat öva på att observera mina tankar utan att identifiera mig helt med dem. Detta har gett mig ett större inre utrymme och frihet.

Att lära sig acceptans är en livslång resa, men jag har upptäckt att varje steg på vägen ger mig mer sinnesro och förmåga att hantera livets upp- och nedgångar. Det handlar inte om att ge upp eller bli passiv, utan om att möta livet med öppna ögon och ett öppet hjärta.